Naturskyddsföreningen vill:

öka andelen formellt skyddad skog till 20 procent

skydda all urskog och gammelskog

få fler tätortsnära skogar att bli naturreservat

stoppa avverkningen av särskilt skyddsvärd skog

införa alternativ till kalhyggesbruk

sprida kunskap om skogens olika värden

FOLKET VILL HA BIOLOGISK MÅNGFALD

75 procent av svenskarna anser att hänsyn till biologisk mångfald ska styra den svenska skogsanvändningen.

Efterfrågan på skogsråvara fick inte ens 20 procent.

Detta enligt en undersökning från Kairos Future som presenterades på Skogsstyrelsens konferens Människan och skogen, enligt nyhetsbrevet eSKOGEN.


 

Rubbat ekosystem

Ekosystemet skogen har idag få områden där det kan visa upp sig med naturens egen värdighet.

Den politiskt starkt inflytelserika, påtryckande skogvirkesbranschen har under ca 60 år, låtit utveckla skogsbruket, så att det har förenklat och med ca 200-600 år förkortat och avbrutit skogsekosystemens inslag av biologiska cykler.

Idag saknas fullständiga skogsekosystem på 95 % av Sveriges produktiva skogsmark nedanför fjällen.

 


 

 

Nya lokaler för blåtryffel funna!

Vi har nu fem lokaler i Risveden, varav tre i Ale, där den rara blåtryffeln växer! Tisdagen den 26 sept. 2006 fann vi, med hjälp av Anders och Karin Bohlin, två nya växtlokaler i Risveden. De två första fyndlokalerna återfinns i befintliga reservat, medan de två nya finns i helt oskyddade områden. De är inte ens klassade som nyckelbiotoper! Här fanns också flera signalarter såsom brödtaggsvamp, orange taggsvamp, rödgul trumpetsvamp, smal svampklubba, svavelriska, fjällig taggsvamp, lejongul sköldskivling, olika hjort- tryffel och fingersvampar. Också en lokal för blylav.

Blåtryffeln har mycket högt signalvärde på skyddsvärda granbestånd. Den är, trots att den är svårfunnen, en mycket bra indikator på några av barrskogslandskapets främsta naturvårdsobjekt. Den indikerar ett granskogsekosystem med långvarig kontinuitet. Artens speciella ståndortskrav gör att den endast kan kolonisera mycket begränsade områden och ytor i skogslandskapet.

Sju kända lokaler i vårt län!


Sveriges riksdag beslutade år 1999 om 15 nationella miljökvalitetsmål. År 2005 lade man till ett sextonde, Ett rikt djur- och växtliv”.

 

Tyvärr har utvecklingen av uppfyllelsen av det sistnämnda målet gått år fel håll. Vad gäller fågelfaunan är Sverige det land i Europa som har den största andelen minskande fågelarter.

Av våra häckande 248 arter minskar bestånden hos hela 46 % och ökar med endast 26 %. Tvåa och trea i den dystra utvecklingen är Kroatien (42 % minskande arter) och Malta ( 40 %).

I länder som Spanien, Portugal och Norge ligger man under 20 %.( BirdLife International. Birds in Europe. Population estimates, trends and conservation status.2004). Av de 114 fågelarter som minskar i Sverige häckar en stor andel (39 %) i skogsmark – föga förvånande eftersom skogen upptar en så stor andel (67 %) av landytan i vårt land.

Att skogen mår ekologiskt dåligt framgår tydligt av att fem av våra åtta hackspettarter liksom de flesta av våra åtta arter mesar minskar. I Sverige har vi hittills lyckats utrota en hackspettart och en annan, den vitryggiga hackspetten, står på utrotningens brant. Ett sorgligt rekord i ett europeiskt perspektiv. Hackspettar är särskilt viktiga i skogsekosystemet eftersom de kontinuerligt producerar bohål åt en lång rad andra arter, liksom även åt t ex fladdermöss. Sveriges vanligaste fågelarter är de båda huvudsakligen skogslevande arterna lövsångare och bofink och även dessa minskar. I Finland är en ännu större del av landet skogklätt och likväl minskar endast en tredjedel av fåglarna där.

Situationen är likartad vad gäller andra organismer som t ex insekter, lavar, svampar och mossor. 6000-7000 nordiska arter är beroende av död ved som bara produceras i tillräcklig omfattning om skogen lämnas orörd.

Det finns 8000 arter i en urskog , men bara 2000 i en normalbrukad skog. Antalet rödlistade – i landet hotade – arter växer därför kontinuerligt (är nu drygt 2100 och då räknar man bara ”synbara” organismer!) och Sverige kommer att få mycket svårt att leva upp till sina åtagande om artbevarande enligt EUs Habitat- och Fågeldirektiv.

Skogen är en viktig naturtillgång i vårt land, men vi har sedan mycket länge drivit bruket av den för hårt och avverkat nästan alla ur- och naturskogar samt minskat lövandelen och andelen död ved till för fauna och flora katastrofalt låga nivåer.

Lösningen för att den dystra utvecklingen skall kunna bromsas är frivilliga och/eller lagreglerade förändringar i skogsbruket kompletterade med långt fler skogsreservat – alla våra få kvarvarande urskogar måste bevaras och därtill en del andra skogar som på sikt kan utveckla liknande karaktärer.

"Att gå i en modern skog är att vistas i ett slags tomt ekande industrihallar i det fria" (Göran Greider)

 


Vad behöver en naturvårdare veta?

 

Utdrag ur boken “Skogsdynamik och arters bevarande” av Sven G. Nilsson & Mats Niklasson

En myt har uppkommit att om vi använder oss av äldre brukningsmetoder som i det äldre bondelandskapet så är detta optimal naturvård. Visst, det är ju ingen tvekan om att allmogens nyttjande av skogen i äldre tider, bland annat med glesare blandskogar och betesdjur på skogen, var mer gynnsamt för de flesta arter än nutida plantageskogsbruk, men visar detta att äldre metoder ska efterliknas för hela den trädanknutna naturvården? Vi tror inte det.

Det är lätt att förenkla och romantisera det äldre landskapet. Titta till exempel på 1845 års karta över södra Sverige, som visar att det fanns stora skogsområden likväl som det fanns mycket trädfattiga trakter. Inte ens under denna för en del arter kritiska tidsperiod är Sydsverige skoglöst eller en enda brukad kulturmark. Det är uppenbart att en enda modell för artbevarande baserad på kulturmarkernas bruk vid ungefär denna tid skulle vara förödande för många arter.

I stället är en optimal naturvård, med syfte att uppnå riksdagens mål om “livskraftiga populationer....”, främst måste utgå från de naturliga störningsprocesserna och de dominerande strukturerna i urskogen. Det är dessa villkor som arterna har anpassat sig till under miljontals år.

Visserligen har olika äldre brukningsmetoder genom selektion kunnat något modifiera till exempel vissa växters blomningstidpunkt i slåtterängar och växtsätt i hårdbetade marker, men detta är små förändringar i marginalen.

Ett seriöst långsiktigt (hundratals år) bevarande av naturtyper och arter kan inte inrikta sig på museal vård i små fläckar av landskapet - vi måste återskapa de mer ursprungliga processerna och biotoper där dessa idag “kulturgynnade” arter återfanns. Ta Bialowiezaskogen i Polen som exempel. Där har skogen skyddats mot skogsbruk över en stor yta i mer än 600 år. Här finns ännu en mycket stor andel av Europas enormt rika trädanknutna flora och fauna. Dagens skyddade yta är omkring 20 000 hektar (samma som hela Risveden) - fullt tillräcklig för att en balanserad successionsfördelning ska finnas.

Grunden till idéen om en naturlig skogsdynamik ligger främst i insikten om att en naturlig brandregim (där detta är tillämpligt) kräver mycket stora ytor för att kunna upprätthållas på naturlig väg. Ett besök i Tyresta nationalparks brandområde eller till hela västra Götaland där många skogsreservat idag liknar ett plockepinn. Där det fanns en blandskog står de flesta ädellövträd kvar, medan granarna fallit eller dött av barkborreangrepp. Här har vind- och insektsstörning verkat och där äldre ek förekommer skapat solexponerade ekar utan människans hjälp.

Vi människor har svårt att verkligen förstå den långa tidsskala som skogens dynamik egentligen opererar på: hundratals år snarare än decennier som är den enskilda människans måttstock. I ett litet skyddat område finns stor risk att en störning eller avsaknad av störning eliminerar något successionsstadium med sina speciella arter. Ju större område desto större chans att alla arter kan hitta sina habitat. Effekter av tidigare skogsbränder kan fortfarande ses i den nuvarande vegetationen, trots att elden som en dominerande störningsmekanism försvann för över 100 år sedan i olika trakter av södra Sverige.

Förstår man inte dessa grundläggande fakta anser vi att man lätt går vilse bland alla ofta förvillande råd om naturvård i skogen. En evolutionär grundsyn baserad på arternas ursprungliga habitat och anpassningar som utformats långt tillbaka i tiden behövs för att kunna bedöma nya situationer och brukningsmetoder.

För att veta om man gör rätt vid urval eller utvärdering av områden behövs kalibrerade måttstockar. Artförekomster och populationsstorlekar av särskilt utvalda kvittens-, signal- och indikatorarter är i kombination med mätning av mängden gamla träd och död ved den för närvarande mest objektiva metoden. Att inventera sådana arter i ett visst område är en god investering för framtiden.

Leif Danielson 2007

 

http://www.skyddaskogen.se/upprop

skydda skogen


Upprop för Skogsfrun


Epipogium aphyllum

Skogsfru är en sällsynt orkidé som kräver lite uppmärksamhet för att bli upptäckt av skogsvandraren! Svenska botaniska föreningen satsade under 2005 på att samla in uppgifter om förekomster.

Skogsfrun är idag känd endast från en plats i Lilla Edets kommun, Öresjö. Den borde finnas på fler platser ?

Skogsfrun är nyckfull till sitt uppträdande och blommar vissa år och andra inte. Blomningstiden är i slutet av juli/början av augusti och under 2005 var det ett bra blomningsår och det fanns relativt gott om blommor på den kända växtplatsen.

Den förekommer i fuktiga, skuggiga skogar, gärna med rörligt markvatten och riklig förnaproduktion. Den vanligaste växtplatsen är en örtrik, skuggig barrskog intill ett bäckflöde, vanligen i en bäckravin. Skogsfru förekommer sällsynt i nästan alla Sveriges landskap. Den saknar klorofyll och tar istället upp näring med hjälp av svampar via sitt kraftiga rotsystem. Den blombärande plantan är ca 10-20 cm hög och nästan genomskinlig, ihålig och skör.

Själva blomman går i ljusa toner av gul/beige, rosa, vit och är mycket diskret i färgerna - det gäller att ha ögonen med sig!

Blommans säregna uppträdande har satt fart på folkfantasin även om den är så pass ovanlig att den inte är känd för den breda allmänheten.

Hör av dig till Leif Danielson 070-6036701 om du upptäcker något!

 

 

Rapportmottagare:::Leif Danielson

 

 

_________________________________________________________________________________

 

Rapportera också fynd av RYL.

 


 

Lagen säger...

Skogsvårdslagens första paragraf:

”Skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls.”

Skogsvårdslagen se: http://www.skogsstyrelsen.se/Global/PUBLIKATIONER/svl/SVL%20sept.pdf

 

Bli medlem i Föreningen Skydda Skogen!

 

Som medlem ger du en röst åt gammelskogen och dess hotade växter och djur och bidrar till att ge föreningens verksamhet styrka.

Du får rullande information om situationen för den svenska skogen.

Du inbjuds även att delta i vårt kampanjarbete och till inventeringar, exkursioner, kurser och evenemang.

Ditt stöd är oerhört viktigt, en förutsättning för att vi ska kunna få kraft att påverka beslutsfattare att skydda mer skog och skogsnäringen att förändra skogsbruket i en mer naturnära och miljövänlig riktning.

Skogen behöver ditt stöd, välkommen!

För att bli medlem sätter du in minst 100 kr på följande PG och skriver namn, adress och e-postadress.

Plusgiro: 504609-9

Det viktigaste är att vi har levande skogar

Två lokala sverigedemokrater skriver i NT och beklagar att vi inte vill ha en dialog kring deras skogspolitik. Då måste vi svara att om SD hade utarbetat en egen sådan hade det kunnat bli intressant. Men eftersom SD i stället valt att överta Skogsindustriernas starkt vinklade uppfattningar i stort sett utan modifieringar, kan vi bara sucka och konstatera att exakt detta har vi redan hunnit debattera i flera år. Särskilt konstruktiva blir tyvärr inte dessa debatter eftersom Skogsindustrierna inte anser sig behöva ta hänsyn till vad någon del av miljörörelsen, forskningen eller Naturvårdsverket lägger fram. Under tiden skövlas och utarmas hela tiden svensk natur.

Vad beträffar våra egna förslag och tankar om skog och skogspolitik finns ett omfattande material på vår hemsida. Det viktigaste är att vi ser levande, artrika skogar som i dag mer värda att skydda än skogsbrukets omsättning räknat i kronor. Ja, tänka sig. Levande skogar är en förutsättning för de så kallade ekosystemtjänster vi alla är beroende av, och för människors välbefinnande över huvud taget. Dags att prioritera detta.

I ett stort upprop 2010 fick Skydda Skogen stöd av över 200 naturforskare, ett stort antal organisationer (med sammanlagt miljoner medlemmar) och tusentals privatpersoner för kravet att skydda 20 procent av den produktiva skogen och miljöanpassa skogsbruket på den övriga arealen. Inte heller detta fick skogsbrukets etablissemang eller dåvarande regering att börja fundera.

SD:s representanter nedlåter sig i sitt inlägg att antyda att vi vill ”frånta markägaren rätt till att bruka den egna skogen”. Jaså, verkligen? Nej det räcker med att förstå att skogen är en del av naturen - ett ekosystem, inte en ”naturtillgång”, där ligger skillnaden - och att sedan lära sig att bruka den med ny kunskap och respekt.

Dit har många ägare och brukare tyvärr ganska långt. De kan då få stöd av skogsvårdslagen, som vi hoppas ska skärpas och införlivas i miljöbalken. Våra krav delas av många forskare, vår oro av många människor. Vi kan nämna att enligt en TNS Sifo-undersökning, publicerad i SvD 150616, oroar sig 53 procent av svenskarna för exploateringen av naturen, alltså fler än dem som är bekymrade för invandring och terrorism. Detta borde SD:s debattörer tänka på.


Victor Säfve, Thomas Tidholm

2015