Storemossen är en mycket skyddsvärd myr- och skogsmark. Stor artrikedom bland fåglar och lavar.

Så här beskrivs området av Thomas Appelquist 1993:

Ett gammalt bestånd helt utan stubbar och skogsdikningar med hundratals grova lågor och torrakor av tall och gran. Stora delar är försumpade och hyser mossar, sumpskogar och fuktskogar. Stor trädslagsblandning av naturskogskaraktär.

För Västsverige mycket rikligt med hänglavar med Usnea subfloridana, U.hirta, U.filipendula, Bryoria capillaris, B.fremontii och B.fuscescens. Flera exemplar når 40 cm i längd. Den övriga epifytfloran liknar mycket angränsande delar men här finns dessutom rikligt med Arthonia leucopellea i gransumpskogarna. Lågorna är artrika med mossor som Anastrophyllum hellerianum, Cephalozia catenulata, Riccardia latifrons och vedsvampar som Skeletocutis subincarnata, Climacocystis borealis, Phlebia serialis, Antrodia sinuosa (rikligt) och Phellinus viticola. Flera sumpgranar är angripna av skalbaggen bronshjon. På gamla tallar påträffades tallticka och hänglaven Bryoria fremontii (mycket ovanlig i trakten). Ett mycket fint område.

Till detta kan vi tillföra god tjäderförekomst och häckande sparvuggla. Redan i år 2016 har vid besök sex olika tjäderindivider stötts upp vid samma tillfälle i och omkring biotopskyddet. Både bivråk och kungsörnar har setts tillfälligt. En bit skog har skyddats som biotopskydd, (L Edets kn).